Short stories

Ljudet av knarrande fotsteg och sjungande väckte mig tidigt på morgonen. Jag kände hur mitt leende började hoppa fram och att jag så mycket som möjligt försökte döjla det. Jag öppnade sakta ögonen och visste precis vad det var jag såg. Det var min mamma, pappa och min bror som hade kommit in i mitt rum med presenter och tårta. Jag kunde inte längre dölja mitt leende och började fort resa mig upp i sängen. "Godmorgon och grattis på 16 årsdagen, gumman!" sa mamma. Tydligen hade jag missat hela sången. Leo, som var min bror slängde ner sig på sängen framför mig och räckte mig presenterna. "Grattis, Syrran!" sa han leendes, "Tack!" svarade jag. Det var tre stora paket och jag bestämde mig för att börja med det största. Det visade sig vara en stor tavla. Ramen var guldfärgad och fylld med fina mönster. Jag hade inte riktigt förstått vad bilden förestod, men jag gillade den eftersom att den var fylld med fina färger. Jag tog tag i nästa paket som var täckt med tejp och som jag antog var ifrån Leo. ”Det där är mitt!” sa han med världens största leende. Paketet var mjukt och päronformat. Jag fick nästan kämpa med att riva upp pappret och när jag äntligen lyckats öppna det så får jag syn på en brun och svart färgad ryggsäck. ”Tack så mycket!” sa jag och tittade upp mot alla tre. Jag tog tag i det sista paketet som var mjukt. Jag visste nog redan var det var. Jag började riva upp paketet och jag hade rätt, kläder var det. Paketet innehöll två snygga tröjor, en kjol och ett par jeans. När alla tre äntligen lämnat mitt rum, såg jag ner på klockan som stod på sängbordet precis bredvid. Klockan var redan sju! Fatta att komma försent till första skoldagen, lyckat. Jag hoppade upp ur sängen och satte på mig dem nya jeansen och en av dem nya tröjorna. Jeansen kanske satt något tajt, men snygga var dom! Jag slängde i mig en bit av tårtan, satte på mig mina slitna, vita Converse och tog tag i ryggan som jag hade fått av Leo och sprang sedan ner till gatan utanför vårt hus. Jag gick med en rask takt och började fundera över eleverna på den nya skolan. Jag hoppas att det inte blir som förr. Kanske är dem schyssta? Eller tänk om dem bara kommer ignorera, eller till och med skratta och vara elaka mot mig?

Nu var jag bara några några meter ifrån och jag såg hur alla elever rusade in mot skolans dörrar. Ingen hade ens lagt märke till mig, än i alla fall. Jag letade efter någon snäll elev eller kanske lärare som kunde visa mig vart jag skulle gå. Jag såg hur korridorerna tömdes mer och mer på stressiga lärare och skrikande elever. Till slut var jag helt ensam. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Men som tur var såg jag en liten skylt på en stor svart dörr där det stod, ”Expedition”. Jag antog att det här är väl  det ända stället som kunde hjälpa mig just nu, så jag öppnade dörren och framför mig var det ett stort kontor. Jag gick fram i rummet och plötsligt kom en man gåendes mot mig. ”Hejsan! Behöver du hjälp med något?”, mannen såg ut att vara ganska gammal och hade en stor och färgglad hawaii skjorta på sig. ”Hej, jo det är så att jag är ny här och jag har ingen aning om vart jag ska vara” svarade jag. ”Åh, jag förstår” sa han och började gå mot ett stort databord. ”Vad heter du?” frågade han, ”Jag heter Leya Smith”. Han började genast knappa in på tangentbordet. Efter en liten stund reste han sig upp, räckte fram sin hand och sa ”Hej Leya, jag heter Robert. Välkommen till granbergsskolan!”, jag tog tag i hans hand och skakade den. ”Kom här så ska jag visa dig” sa Robert och gick ut mot korridoren.